Om rasen

Om våra raser/Rasbeskrivning

För att förstå en hund bör man bland annat själv ta reda på så mycket det går om vad rasen tidigare har använts till.



Tysk spets härstammar från stenålderns torvhundar och senare boplatskulturers spetsar och är mellaneuropas äldsta hundtyp. De andra varianterna är grosspitz, pomeranian (zwergspitz) och keeshond (wolfspitz).


Rasen är i första hand en sällskapshund som är mycket anpassningsbar och fungerar bra i olika miljöer, och den är också användbar inom många olika områden. Aktiviteter som agility, lydnad, rallylydnad, freestyle, viltspår med mera fungerar den utmärkt i, det är bara fantasin som sätter gränser.


Rasen har stabil mentalitet med stor familjekänsla. Den är tillgiven, positiv, mycket läraktig, pigg och vaken.

Då den är en varnare med viss vaktinstinkt har den lätt till skall men har relativt låg jaktinstinkt.

En hund måste få skälla, att skälla är ju ett naturligt beteende för den. Väljer man en ras som denna så bör man tåla lite hundskall. Men man kan minska på vaktandet och skällandet genom t.ex. fysisk och mental aktivering.


Hälsa

Tysk spets anses vara en frisk ras. Patella luxation (lösa knäleder) förekommer. PRA (ögonsjukdom) har börjat dyka upp på rasen.


 

Storlek och utseende

Mankhöjd: Kleinspitz 26 cm + - 3 cm, Mittelspitz 35 cm + - 5cm. Den tyska spetsen ska ha ståndöron och upprullad svans på ryggen.

Pälsen ska vara dubbel med rakt utstående ytterpäls och tjock underull. Färgen får vara enfärgad svart, leverbrun, vit, orange, gråschatterad, creme, cremesobel, orangesobel, svart med tanteckning och fläckiga, sk particolour. Hos particolour är alltid grundfärgen vitt. Tydliga vita fläckar oavsett färg (förutom particolour) är ej godkänt. Endast bruna hundar får ha brunt pigment på nos, läppar och ögonkant, övriga färgställningar ska ha svart pigment.

Pälsen är lättskött, smutsavstötande men bör borstas och kammas ända nerifrån hårbottnen ca. en gång i veckan. 


Dvärgpinschern har en historia som vakthund och råttjägare med härstamning från en av Tysklands äldsta raser – sträv- och släthårig torvhund.

Den är kvicktänkt, pigg, nyfiken och aktiv. Men den kan även koppla av tillsammans med sin människa. Den älskar allt ifrån att spåra i skogen till att ligga under täcket och mysa.

 

Dvärgpinschern är framavlad för att arbeta självständigt och röra sig fritt över stora ytor, så det är viktigt att man tidigt börjar träna inkallning, kontakt och bygga upp en bra relation.

Det är också av stor vikt att tidigt börja med social- och miljöträning, vilket gäller alla raser. Hundarna ska ju kunna vara med oss i olika situationer och miljöer.

 

Dvärgpinschern har ju som sagt även en historia som vakthund, de varnar genom att skälla och påkalla uppmärksamhet när något händer. Så rasen kan ha lätt för att skälla och kan vara lite misstänksam och hålla ett visst avstånd till främlingar.

Väljer man en ras som denna så bör man tåla lite hundskall. En hund måste få skälla, att skälla är ju ett naturligt beteende för den. Men man kan minska på vaktandet och skällandet genom t.ex. fysisk och mental aktivering.

 

De flesta dvärgpinschrar älskar att ligga i solen och värma sig. På vintern, om det är väldigt kallt, kan de behöva ha ett täcke på sig. På vintern är det även bra att smörja in tassarna med tass-salva, som är mjukgörande och skyddar mot kyla, fukt, salt och förhindrar tassproblem. 

 

Hälsa

Rasen är förhållandevis frisk. Det förekommer ögonsjukdomar och patella luxation (lösa knäleder).

 

 

Storlek och utseende

Mankhöjd är 25–30 cm och vikt 4–6 kg. Färgen är svart med röda tecken eller enfärgat röd i olika nyanser. Dvärgpinschern är en förminskad avbild av pinschern, utan att ge ett dvärgartat intryck. Dess eleganta, kvadratiska byggnad syns tydligt under den korta släta pälsen.